misskissie.blogg.se

En känslomässig bergodalbana är vad man kan kalla den perioden jag går igenom just nu. Saker som jag annars inte bryr mig om det minsta tar uppenbarligen en hel del plats i huvudet och gör att man blir mycket känslosam. Ta bara den tråkiga biten när du ska acceptera att du går upp i vikt, (när man alltid fokuserar på att gå ner) helt galet, lägg till kommentarer som du hör av andra och adda kommentarer som kommer från din bättre hälft, sen plussar du på kläderna du har i garderoben och irritationen över att inget passar och avslutar med att vara trött, grinig och förbannad över varje sak som nämnts tidigare på listan!

=> detta leder givetvis till att du blir ledsen och bitter på omgivningen, som, precis som vanligt bara inte kan gilla läget, göra en liiite glad för en stund genom att ställa upp, visa uppskattning för det man gör, vara raka och säga som det är och avslutningsvis inte vara så ego!

Usch jag föredrar mig själv med aningens bättre självkänsla, mindre trötthet och attityden what ever, gör som du/ni vill!

Gnällig jag är!

Igår var Nen o jag på gymmet iaf, o gött var det, skulle verkligen behöva dit inom kort igen och rasa av en del av allt som florerar i huvudet.. Mycket i skolan nu sista kursen också och en del på jobbet med inför avslutningarna där. var i stan o spana i butikerna och på folk över en fika ;) Väl hemma var jag på solskenshumör i 1 timma, men det rasade inom loppet av 5 min :'( Sen var det kört och det hänger liksom kvar fortfarande..

Idag var jag o paps på biltema för att inhandla ett kedjeskydd till min cykel men jag måste villigt erkänna att jag fattar ingenting, o inte en manual till skiten heller om vart delarna som följde med skall sitta eller hur man får dit skiten.. irriterande, eller så är jag helt enkelt för trött.. Nya tag imorgon..

Nattinatti...