Tungrott

2014-06-09 / 22:00:54
Jag kan inte säga annat, jag börjar så sakteligen inse att min energi är slut. Finns ingen poäng i att älta men det är svårt att låta bli. Vid varje konversation om flytten och det som nu är ett faktum så går musten ur mig fullkomligt.

Vi var tillsammans och tittade på den nya bostaden, vi har en dialog om renoveringen av den, tapeter och dyl. Livet rullar på man ses, pratar, planerar för att allt bara ska rulla. Men mitt huvud har stängt av orken finns inte där.. Jag ser inte, jag hör inte.. det är tur att det finns så fina människor i min omgivning som påminner mig och ser till att jag inte missar något viktigt.

Det står flyttkartonger i vardagsrummet, tavlor är nedplockade och samtidigt planeras för sommarens hojresa.. Det är rent ut sagt betungande att inte veta vad framtiden har att erbjuda.

Hur kan huvudet kännas tungt som bly, när innehållet verkar ha minskat... Det är i alla fall lika stort.

Allt känns så himla trögt och allt jag vill just nu är att gå till frissan, införskaffa en ny bil för det är piss att inte ha någon så att man lätt kan ta sig till sjön, affären, borås djurpark osv. utan att det ska vara ett megaprojekt. Jag är nog lite bitter just nu. Det som lyser upp tillvaron är min fantastiska flicka, hon är så klok <3
Haft 4 dagar utan gnäll där hon hjälpt till med det mesta, njutit av lek och glass, sprungit upp och ner till tvättstugan en hel dag utan att klaga en enda gång.
Sagt åå vad jag älskar dig mamma vill du ha en kram. Klappat mig på kinden och sagt men mamma är du ledsen, kom så går vi och äter lite godis så blir det bättre.

Vi har inte gjort så mycket i helgen men ändå allt!
Älskade lilla tös, hoppas du aldrig bliva stor...
Kommentarer!
Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: